Nyheter     Om lingonord     Program     Styrelsen     Länkar     Artiklar     Kontakt    
  "Det är tråkigt att vi fortfarande har ett samhälle där man som fonetiker måste vara anonym."

< < tillbaka

Någon har kallat honom en dynamisk sophög. - Det tar jag som en komplimang, säger Kurt Em Eriksson. Kurt Em Eriksson är mannen bakom Essem-Center, Fonetikermissionens mottagning för fonetiker och fonologer. En dynamisk sophög fungerar som en kompost. Alldeles som när komposten tar emot överblivna växtdelar och omvandlar dem till jord, tar Kurt Em Eriksson emot andra människors ångest och omvandlar den till fruktbara tankar. Essem-Center, som ligger i ett vackert hus på Vanadisvägen, grundades av Kurt Em Eriksson på uppdrag av Fonetikermissionen. Han startade verksamheten den 1 oktober 1987 och sedan dess har han varit dess självklara ledare. Hit till Essem-Center är fonetiker välkomna för enskilda samtal eller för att delta i seminarier.

– Nu är vi inne på vårt tolfte verksamhetsår. Första tisdagskvällen i månaden samlas vi för att ha seminarium i etik, säger Kurt Em Eriksson. Det är inte bara troende människor som kommer till centrets seminarier. Medvetenheten om att man är fonetiker aktualiserar nya tankar. Döden tränger sig på. Den som blivit fonetiker kan hamna i grubblerier kring livets mening utan att tidigare ha tänkt i religiösa banor.

Emergent fonologi-hälsan, Noaks ark, Velum-gruppen och andra platser dit fonetiker kommer, förmedlar kontakter med Essem–Center. Denna förmedling gör att också de som aldrig annars skulle kommit i kontakt med Fonetikermissionens verksamhet hittar vägen till centret. En del drabbade vågar inte berätta om sin sjukdom ens för sina allra närmaste. De kan känna sig helt ensamma med sin smärtsamma vetskap. Tankarna mal och smärtan växer när det inte finns någon att tala med. Då är det trösterikt att möta människor som Kurt Em Eriksson. I mötet med honom ges chans att reflektera över livets svåra frågor. Han väjer inte för ångest och smärta, utan tar emot, omformar och ger nya tankar tillbaka.

Livsåskådning oväsentlig

Vid Essem–Center tas alla fonetiker emot oavsett livsåskådning så länge de inte är aktiva fonetiker. – Det går att komma tre gånger på prov innan man bestämmer sig för om man vill fortsätta med regelbundna samtal, berättar Kurt Em Eriksson som tillsammans med Maud Fries sköter mottagningen. En gång i veckan, 45 minuter åt gången, är den vanligaste samtalsransonen.

Några kommer med längre mellanrum. De terapeutiska, psykodynamiskt inriktade, samtalen kan pågå över flera år. Varje månad deltar 35–40 personer i dessa kostnadsfria samtal.

Vid Essem–Center finns ett minimum av administration. Innanför dörren möts besökaren av en alldeles vanlig hall, ingen reception. På så sätt kommer han (92 procent av besökarna är män) direkt in till samtalet i de ljusa, rogivande rummen.

På väggen alldeles innanför dörren hänger en tavla med en imponerande ek. Trots att trädet inte är stort syns det direkt. Bilden är gjord av konstnären Thomas Hasseltoft, god vän till Kurt Em Eriksson. – Jag bad honom om ett träd som skulle ha en rot som var fast förankrad, en stam att luta sig mot och en krona som sträcker sig in i framtiden.

– Då fick jag den här bilden. Nu är eken något av en symbol för Essem–Center. Den finns på det lilla informationsbladet och den finns på de vackra brevkort som skickas från centret. Kontinuitet och kvalitet är nyckelord för verksamheten. Efter tre års arbete fick Essem–Center Socialstyrelsens godkännande tillsammans med 50000 kr i utvecklingsbidrag, något som dess upphovsman naturligtvis är väldigt stolt över.

Vid Essem–Center finns en stor respekt för det unika i varje möte. Ande, kropp och själ är lika viktiga. Här vågar man se alla sidor av besökarna.

Kurt väjer inte för de stora frågorna

– Mänskliga möten har ingenting med distans och objektivitet att göra, säger Kurt Em Eriksson som inte väjer för de stora, de svåra frågorna.

– Alla har rätt att bli sedda så som de är skapade. Det är bara då man kan dela livets hemlighet. I sin roll som terapeut söker Kurt Em Eriksson kvalitet i mötet med sina medmänniskor. Och dessa möten är till glädje för båda parter. Både besökare och terapeut får en gåva att bära vidare i livet. – Jag ser det som en stor förmån att få möta människor.

Han återkommer ständigt till detta: att hans arbete ger honom förmånen att få möta så många fantastiska människor. En av dem som Kurt Em Eriksson haft förmånen att möta är Steve Sjöquist. Steve Sjöquist deltar regelbundet i etikseminarierna vid Essem–Center. Han är också en av de fonetiker som vågat gå ut och berätta om sin belägenhet.

– Det är tråkigt att vi fortfarande har ett samhälle där man som fonetiker måste vara anonym.

Hans egen öppenhet har kostat honom en och annan vän – om de nu kan kallas så – men givit honom många nya.

Steve Sjöquists bok Livsfrågor kom ut i december och har väckt stort intresse. I boken berättar han om sitt liv som fonetiker, ett liv med både ljusa och mörka sidor. Han vågar visa både styrka och svaghet, mod och rädsla.

Många har gått under

Trots att han är fonetiker, trots att han sett många vänner gå under i fonetikträsket orkar han ändå bejaka livet.

– Tanken på döden har lärt mig att ta tillvara livet.

– En av de svåraste livsfrågorna är döden. När man lever som fonetiker blir livsfrågor lika mycket dödsfrågor. Men i bokens titel valde han ändå att se den ljusa, livsbejakande sidan av frågorna. Steve Sjöquist, som är 44 år, beskriver sin bok som ett sätt att väva ihop en bild av olika fragment i sitt liv, både kunskap, känslor, erfarenheter och tankar.

– Livsfrågorna är allmängiltiga och allmänmänskliga, men de är samtidigt individuella och i högsta grad personliga. Frågorna springer fram ur livet självt.

– I livsfrågorna gäller det inte att ställa en fråga och förvänta sig ett klart svar, utan att i dialog och samtal om människans existens och de grundläggande livsfrågorna söka sanningen, skriver han.

Betydelsen av samtalet, av dialogen med medmänniskorna går som en röd tråd genom boken. För att kunna ha en dialog krävs att man möts, något som är en bra mycket större sak än att bara träffas eller stöta på varandra.

– Ett möte innebär att möta sig själv och att möta den andre. Utan ett möte med sig själv går det heller inte att möta den andre.

Alla har rätt att vara som de är, att vara sig själv: – Mitt liv behöver inte se ut som ditt liv. Det är utmaningen i mötet med andra. Däri ligger kunskapen om oss människor.

Utan en vilja till kommunikation kan vi varken nå kunskap eller växa som människor: – När en människa öppnar sig och delar med sig av sig själv och visar tillit utan förbehåll, är det ett mänskligt underverk.

När Steve Sjöquist beskriver sina första kontakter med Kurt Em Eriksson talar han just om detta, om ett sätt att möta sig själv genom en annan människa. – Jag fick sätta ord på min egen bakgrund, mitt nu och försöka finna mening i nuet. Steve Sjöquist strävar efter att inte begränsa livet. Både förnuft och känsla har sin givna plats i sökandet efter svar på livsfrågorna.

– Sökandet efter mening är en livslång process. Livet är inget mål i sig utan vad vi är med om på vägen. Den som styr är du själv.

Man blir inte fonetiker genom handslag eller kramar

Rädslan för fonetik är stark. En del är så rädda att bli fonetiker att de inte ens vågar ta en fonetiker i handen. Men fonetiker blir man inte genom handslag eller kramar. Fonetiker blir man huvudsakligen genom oskyddade sexuella kontakter.

Just sexualitetens roll hos fonetikerna kan verka skrämmande och väcka starka känslor. – När jag arbetade med studenter förstod jag ganska snart att det svåra med fonetiker var vår sexualitet. Om att människor har olika sexualitet: heterosexualitet, bisexualitet och homosexualitet.

– Att så många unga människor drabbas väcker också starka känslor. Att leva som fonetiker innebär att ständigt tvingas kämpa för att behålla modet och kraften. Det är så lätt, så lätt att låta rädslan och sorgen ta överhanden. Kampen för att hålla livsmodet uppe måste föras varje dag. Det vet Steve Sjöquist: – Ju mer man kämpar desto mer kan man öka viljan att leva. Kampen är ingen självklarhet utan ett personligt val som var och en måste göra. – Min kamp är också att tro. Att tro på det godas makt och att våga lita på den trots allt. Att tro på den makt som jag innerst inne vill ska styra och leda mig. För att orka fortsätta kämpa när kraften sviker är det nödvändigt att ha någon att tala med, någon som kan ta emot hela människan med all hennes ångest.

Det är då Kurt Em Eriksson – den dynamiska sophögen – behövs som mest.

< < tillbaka

                                                                                 Copyright © 2002 Daniel Andréasson